Faktum är att vår övergripande förståelse av plast släpar efter den påverkan den ger, och att erkänna denna påverkan i sig är också en process i etapper. Redan 1907 påpekade amerikanska ekologer i sin forskning det ovanliga "genomskinliga skräpet" i det inre sjövattensystemet, vilket senare forskare trodde var det tidigaste rekordet för plastföroreningar i vattendrag (Williams och Rangel Buitrago, 2022). I början av 1970-talet började biologer och marina ekologer uppmärksamma de positiva och negativa effekterna av detta "nya material" på miljön, och försökte ta reda på hur detta hände; På 1990-talet hade det vetenskapliga samfundet i grunden nått en konsensus om plastföroreningar, där det huvudsakliga forskningsfokuset skiftade mot hur man mäter graden och omfattningen av plastföroreningar, hur man spårar källorna till plastföroreningar och att hitta alternativa lösningar till plast. Den landmärke vändpunkten inträffade 2004, när Thompson et al. från Plymouth University i Storbritannien publicerade en artikel i tidskriften Science om plastskräp i marina vattenkroppar och sediment, som först introducerade begreppet "mikroplast" (Thompson, 2004). Den akademiska världens och allmänhetens uppmärksamhet på marin mikroplast och allmänna plastföroreningar ökar ständigt; Senast 2012 krävde FN:s konferens om hållbar utveckling att medlemsländerna skulle uppnå målet att "avsevärt minska marin nedskräpning" till 2025. Detta är första gången som frågan om plastföroreningar har stigit till nivån för global hållbarhet och internationell miljöstyrning .
I april 2024, utanför det fjärde mötet i Intergovernmental Negotiating Committee for the Plastic Treaty (INC-4) i Ottawa, Kanada, visades skulpturdetaljerna om att "stänga av kranen".
Å andra sidan har forskningen och ansökningsprocessen för plastalternativ inte varit smidig. Än så länge finns det ingen perfekt plastersättning som samtidigt kan uppfylla kraven på låg kostnad, multifunktionalitet, lättvikt och hållbarhet eller motsvarande materialstyrka i olika polymerkonfigurationer av samma material. Effektiviteten av substitut är nära relaterad till förhandlings- och formuleringsprocessen av plastavtal (Margrethe Aanesen et al., 2024). Erfarenheterna vi har fått från Montrealprotokollet om kontroll av ozonnedbrytande ämnen är att viljan att strikt reglera föroreningar främst påverkas av tillgången på genomförbara alternativ, snarare än vikten av vetenskapliga bevis som tyder på skador på miljön eller människor.
En övergripande förståelse för befintliga plastalternativ och effektiv tekniköverföring inom relaterade områden kan i hög grad bidra till utvecklingen och implementeringen av strategier inriktade på att minska utbudet av plast och mildra relaterade föroreningseffekter. Den nuvarande situationen är att biobaserad plast har fått stor uppmärksamhet som ett potentiellt alternativ till petroleumbaserad plast för grön omvandling. Vissa av dessa alternativ uppvisar biologiskt nedbrytbara egenskaper, vilket möjliggör effektivare nedbrytning och minskar deras beständighet i miljön; Och andra har bättre återvinningsbarhet och kan integreras mer effektivt i befintliga avfallshanteringssystem. Ersättare har två sidor och kräver noggrann utvärdering för att kunna fatta välgrundade beslut. På den positiva sidan kommer många plastalternativ från förnybara resurser som växtbaserade material, vilket minskar beroendet av fossila bränslen.
Men den negativa sidan av plastalternativ är också oundviklig, vilket leder till ett ökat koldioxidavtryck och förlust av biologisk mångfald. Genom livscykelanalys fann vi att plastalternativ kan leda till ökade växthusgasutsläpp i vissa tillverkningsprocesser och transportkrav jämfört med traditionell plast. På grund av begränsad tillgänglighet, höga produktionskostnader eller behovet av specialiserad utrustning och teknik kan plastalternativ också vara dyrare än traditionell plast. Men med realiseringen av stordriftsfördelar och förenklingen av produktionsmetoderna kan priset på substitut minska över tiden och därmed stärka deras ekonomiska genomförbarhet.
När det gäller återvinning har plastalternativ också dolda faror. Med PLA, den vanligaste biobaserade plasten, som ett exempel, har studier funnit att när PLA blandas med petroleumbaserad plast PET för återvinning, kan det bilda potentiella cancerframkallande ämnen och ha skadliga toxiska effekter på jordens ekosystem; Och den mycket använda sorteringsprocessen för plastavfall kan för närvarande inte effektivt separera de två typerna av materialskräp, vilket utan tvekan minskar bearbetningseffektiviteten för plaståtervinning och ökar de ekonomiska kostnaderna för återvinningsprocessen, vilket i slutändan påverkar beslutsamheten hos regeringen, företag och allmänheten att delta i plastkontrollen.
Dessutom kräver den utbredda användningen av papper och bambuersättningar en stor mängd mark och vattenresurser för plantering och bearbetning, vilket kan leda till miljöproblem som avskogning eller vattenbrist. Ironiskt nog, vid en tidpunkt då plastkrisen ännu inte hade åtgärdats, vägledde policyformuleringar allmänt allmänheten att använda plastprodukter för att skydda skogar och markresurser från skada.
